90-talet var en guldålder för hiphop. I Bologna i Italien blev tonåringen Filippo Fero kär i hela kulturen. Var annars kunde han hitta konst, dans och musik i ett paket? Ursprungligen var det breaking han sysslade med men precis som sin far hade han alltid tecknat. Så när en äldre graffare tog med honom på ett jobb blev han snabbt fast.
Filippos stil är klassisk, han vill hålla mig nära originalgraffitin. Samtidigt strävar han alltid efter att addera något som är unikt för honom, som att knyta samman bokstäver på ett sätt som han inte sett tidigare.
Utmaningen för verket hos oss var formen, en närmast kvadratisk dörr. Inte helt vanligt då en graffitipiece av naturliga anledningar har en mer rektangulär form, som ett ord. Även om det var en utmaning så var den uppskattad. Filippo fick klura på nya bindningar, fler overlaps och andra rörelser i bokstäverna. Just utforskandet av stil är det han gillar mest med graffiti. Han menar att graffiti är en stilforskning. Rent teoretiskt ska du kunna skriva vilka bokstäver som helst och människor ska ändå känna igen att det är du eftersom din stil är unik. Hur du ritar bokstäverna, hur du får dem att röra sig, hur du binder samman dem. Det är verkligen kärnan i graffitikulturen enligt Filippo.
Filippo uppmanar alla unga att hitta sin egen passion. För honom blev hiphopkulturen det han hela sitt liv har kunnat falla tillbaka på. Den har givit honom mål att uppnå, ett sammanhang och vägledning.